Beckman är känd krönikör på DN och här har hon samlat drygt trettio av sina krönikor i bokform. Temat är allt det osynliga som pågår mellan män och kvinnor, vilket medvetet eller omedvetet uppträdande som styr vårt agerande. Krönikorna har rubriker som "Offra inte dina erfarenheter för att rädda mäns självkänsla", "Kvinnor, nu är det dags att börja frågestrejka", "Det är finare att bli sjuk av jobbet än av omsorger", Först när äldre kvinnor anses attraktiva är vi jämställda", "Därför vill äldre kvinnor ha unga män". "Varför är äldre kvinnor så hatiska mot yngre kvinnor".
Jag är tveksam till tekniken att samla krönikor i bokform även om jag förstår tanken. De passar bäst i små doser, en gång i veckan eller så, att fundera och reflektera över. Kvalitén bli naturligt nog varierande när något massproduceras och det märks tydligare i bokform. Men en del är klart bra, iakttagelser om hur män och kvinnor fungerar. Krönikor i en rikstidning ska vara personliga men ändå allmängiltiga, man ska känna igen sig. Jag får intrycket att Beckman är lite smal i sitt umgänge, kulturfolk i Stockholms innerstad. Inte nog med att hon rör sig i dessa kretsar, hennes pappa var en känd författare och hon är gift med kulturjournalisten Stephen Farran-Lee. Så hennes krönikor om kulturmannen och hans tillkortakommanden är säkert initierade men lite svåra att relatera till.
Titeln kommer som många förstår från Lena Anderssons mästerverk Egenmäktigt förfarande. Beckmans tankar om väninnekören som den som både kan rädda äktenskap och förstöra dem är väl värda att fundera på.