Gertrud är en modern version av Hjalmar Söderbergs pjäs med samma namn från början av förra seklet. Hon och hennes man, filmproducenten Gustav, flyttar till LA efter en familjetragedi. Gertrud är en känd x-model och skådespelare, går på auditions men känner låst och vill gå vidare i livet genom att skriva manus. Tre män kretsar kring henne, exet och författaren Gabriel, maken Gustav och älskaren Erwin. Deras blickfång påverkar hennes självbild på olika sätt men istället för att spela ut männen mot varann är det till slut hon som står ensam.
Gertrud, hon som "tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet" var en för sin tid modern och frigjord kvinna i Söderbergs pjäs. Moralens väktare förfasade sig men kritiker och publik älskade den. Gammels Gertrud känns mer traditionell, en åldrande femme fatale som inte längre är vackrast och mest eftertraktad, Avundsjukt betraktar hon de yngre kvinnor som cirklar runt de berömda filmmakarna. Hon vill inte vara där de är, men kan inte heller släppa det. Hon lämnar sin tråkiga man för den spännande älskaren men ger upp sin frihet för att sitta och vänta på de smulor hon kan få från honom. Samtidigt börjar metoo sitt segertåg(?) över världen, något som inte imponerar på Gertrud. "Kvinnor står svartklädda och sammanbitna i grupper på scen och vädjar om beskydd. Vad skönt att få vara ett offer, att likt ett barn frånskriva sig allt eget ansvar".
Boken är lite tjatig i början och det var kanske ingen tillfällighet att Söderberg gjorde berättelsen till en pjäs istället för en bok. Men det tar sig, Gertrud är ingen trevlig karaktär även om kombinationen av självständig tuffhet (för att inte säga elakhet) och sårbarhet skildras bra. Kan var en fördel att ha kunskap om pjäsen men boken kan också läsas fristående. Vi får också en del elaka porträtt av både svenska och amerikanska kulturprofiler och den förljugna och ytliga Hollywoodmiljön skildras på ett sätt som visar att författaren är väl hemmastadd där.