Parmiddagen är inte Martin Österdahls första roman, men den första jag läser. En spänningsroman utöver det vanliga. Man vet redan från början att det kommer att gå åt helvete, men hur och varför?

Två förälskade ungdomars föräldrar träffas på nyårsafton. För första gången tror de, men det visar sig att de känner varandra sedan tidigare. För sjutton år sedan hände något som fick dem att bryta all kontakt med varandra. Men de ska ju bara tillbringa fem timmar tillsammans på nyår, så vad kan väl gå fel?

Ju längre kvällen lider, desto stelare blir stämningen. Författaren har lagt in kapitel där läsaren steg för steg får veta vad som hände för sjutton år sedan. Denna nyårshelg kommer allt tillbaka och leder fram till katastrofen.

Parmiddagen är en mycket bra spänningsroman. Oväntade vändningar. Jag rekommenderar den varmt.

Betyg 5

Det är nyårsafton. Ett förälskat tonårspar har ordnat en middag så att deras respektive föräldrar ska träffas för första gången. Trots kris på jobbet och ohälsa i familjen ställer Lisa och Martin upp på sin älskade dotter Ebbas önskan om en parmiddag. Men när gästerna dyker upp visar det sig att paren känner varann och att den samvaron slutade i konflikt. Gamla oförrätter väcks till liv, gästerna är påstridiga och undvikande på samma gång och spänningen mellan paren stiger i samma takt som promillehalten. Det nya året hinner knappt börja förrän människor dör och en fruktansvärd hemlighet avslöjas...

En ny svensk thriller med en lite ovanlig konfliktorsak även om man tidigt anar lösningen. I en del kapitel får läsaren veta vad som hände för 17 år sedan och varför ingen glömt eller förlåtit. Kunde blivit bra men faller som så ofta i denna genre på ett händelseförlopp som inte hänger ihop och en huvudkaraktär, Lisa, som inte agerar trovärdigt. Mer kan jag inte avslöja utan att spoila men många gillar nog berättelsen. Den är obehaglig så det räcker till och ska jag ge någon ledtråd så ska kanske personer som försöker få barn med hjälp av assisterad befruktning undvika romanen...

Författaren var först obekant för mig men det visade sig att han är ingen mindre än den högste ansvariga för Eurovision Song Contest, den "mister Osterdahl" som berättar att röstningen gått rätt till i direktsändningen. Jobbet på EBU är tydligen inte mer betungande än att han hinner skriva böcker också...

Betyg 3