David Hockney: Secret Knowledge.
Runt 1435 inträffade något märkligt i Italien: Från att ha målat hus med felaktigt perspektiv och människor som vore de målade av barn, avbildas husen korrekt och över en natt blir porträtten nästan fotografiska. Vad hade hänt?
Arabernas lunskaper om optik hade säkert ett visst inflytande. Några konstnärer tycks ha kommit på metoder (eller lärt av lärda vänner) att projicera verkligheten över på en målarduk. Det går att göra på olika sätt, bl.a. med hjälp av speciella speglar som var kända på den tiden. Lite senare uppfinns camera obscura. Camera obscura är i princip en kamera utan film. Medan verkligheten via ett hål eller en lins i kameran projiceras på en ljuskänslig film, så projiceras verkligheten i en camera obscura upp på t.ex. en målarduk. Filmen uppfanns ju först på 1800-talet men camran obscura var välkänd på 1500-talet. Konstnärerna behövde "bara" projicera sina motiv upp på målarduken och fylla i med färg (ungefär som "paint by numbers"). Metoden ger en del försvrängningar i bilden som tydligt syns: Överdrivet långa kroppar, att alla blir vänsterhänta (projiceringen blir spegelvänd). Det går att matematiskt bevisa att flera av de stora mästarna "fuskade" genom att använda speglar, camera obscura (och rent av linsens brännvidd!) och andra "trick".
Konsthistorikerna har länge vetat om att Jan Vermeer van Delft och Canaletto använde camera obscura (och långt senare: Anders Zorn använde foton som förlagor till sina berömda målningar och etsningar av feta dalkullor). Hockney visar att bruket av sådanala hjälpmedel var mycket vanligare än man hittills trott. Jag tycker att hans bevis för det mesta är övertygande, även om hans teorier diskuteras livligt på nätet.
Det finns dom som anser att det är "fusk" att använda sig av tekniska hjälpmedel. Men det är väl samma som anser att en skulptör ska bära sitt 5 tons marmorblock på ryggen från marmorbrottet istället för att köra det på lastbil och en mälare blir inte bättre för att hon/han bara har 2 strån i penseln. En författare blir inte sämre för att hon skriver på datorn istället för att använda gåspenna. Det märkliga är, att på den tiden då det skapades stort och bra måleri, räknades målarna som hantverkare. De stora målarna hade medjälpare och elever som målade stora delar av deras tavlor. En äkta Rubenstavla kan vara gjord av flera personer. Så att säga att en tavla är en äkta Rubens är ofta felaktigt. Rubens var ett varumärke för en tavelindustri, som skapade bättre konst än de flesta moderna ensamma "genier". Camera obscura gjorde att de snabbare kunde skissa upp motivet och lättare se hur ljuset faller.
Att konstnärerna använde olika trick är egentligen inget "fusk". De använde sig av genvägar för att sen kunna ägna sig åt det visentliga: Själva målandet. Jag och många andra proffs och amatör-målare använder ofta foto som hjälp, Men bilderna blir för den skull inte kopior av fotona: man ändrar detaljer, lägger in en annan bakgrund, stiliserar bilden och/eller använder andra färger. Ska det bli en bra bild, krävs det ändå att man är en god iaktagare av verkligheten! Från 1400-talet fram till slutatet av 1800-talet använde alltså många konstnärer optiska hjälpmedel när de målade. Detta för att måleriets syfte var att avbilda verkligheten verklighetstroget. Men på slutet av 1800-talet slutade konstnärerna måla "fotorealistiskt"; de började måla impressionistiskt och senare allt mer abstrakt. Varför? Jo för nu fanns foton för den som ville ha en verklighetstrogen avbildning! Då behövde måleriet inte längre avbilda den "fotografiska verkligheten".
David Hockney är en av vår tids främsta målare, så till skillnad mot många konstvetare, VET han alltså vad han talar om. Därmed inte sagt att man ska sluka alla hans teorier med hull och hår! Boken är samtidigt en bra konsthistoria: Aldrig förr har jag sett så många bra konstverk avbildade så bra! Det är sällan man ser så bra reproduktioner i konstböcker! Tryckeriet har gjort ett mycket bra jobb!
Så, om du så bara vill ha en bra "bilderbok" med "snygga bilder", så är den här boken värd sina hundralappar!
Mer läsning om boken, t.ex. här: http://www.tomphillips.co.uk/essaysan/dhoc/

Betyg 5