Min favoritkåsör Bengt Ohlsson, mannen som alltid överraskar med sina kloka och tänkvärda funderingar kring allehanda ting i vardagen lyckas ånyo överraska, den här gången med en roman som är skriven i en stil som ligger långt från Ohlssons vanliga.
Han lyckas mycket väl med att få fram den rätta tidsstämningen och ger en helt annan bild av den missförstådde pastor Gregorius. Idén att ge en ny bild av en välkänd person i en klassiker är lysande och Ohlsson skriver som vanligt mycket bra.
Jag tycker att boken blir bättre och bättre ju längre man läser. I början förmår den inte riktigt gripa tag, men när Gregorius kommer till Porla hälsobrunn och möter en annan kvinna får boken mer liv och blir mer engagerande.
Och har man inte tidigare läst Doktor Glas blir man genast nyfiken på den, och har man läst den vill man läsa om den.

Betyg 4

Ett mycket intressant drag, att låna en person från en annan bok. Jag blev verkligen nyfiken på orginalet, och läste Söderbergs bok sedan, men blev besviken.

Bengt Ohlsson har verkligen lyckats att förmedla en känsla av sekelskifte (förra) och tecknar ett mycket livligt porträtt av pastorn och hans unga hustru. Man får en positiv bild av pastorn, som hos Söderberg verkligen skildras som en avskyvärd person.

Språket är också mycket levande. Ohlsson förtjänar verkligen sitt pris!

Betyg 4

Jag hade just läst "Doktor Glas" när "Gregorius" kom ut. Vilken tajming! Av någon anledning minns jag en scen från förlagan särskilt väl, tidigt i historien, när doktorn första gången träffar på pastorn på en bro, någonstans i Stockholm. Jag fick rysningar i kroppen när jag läste Ohlssons version av samma scen, men tecknat från Gregorius synvinkel. Otroligt skickligt!

Jag gillar Ohlssons version av händelserna bäst. Kanska kan det bero på att han och jag lever i samma tid, har fler gemensamma referenser i våra liv än jag och Söderberg har. Trots det, tycker jag miljöerna i "Gregorius" känns genuint tidigt 1900-tal, författaren har fångat tidsandan från Söderberg fenomenalt bra, och den senare är ju en erkänt skicklig stockholmsskildrare från sin tid.
Ohlsson ger liv åt en viktig karaktär i "Doktor Glas", en figur som egentligen bara agerar perifert i Söderbergs historia, utom i doktorns egna tankar och hans samtal med Helga. Han blir verkligen levande! Så dilemmat som doktor Glas har, blir inte lättare när man, som läsare, ges en tydligare inblick i pastorns liv och länslor!

Vem skriver en tredje roman, denna gång ur Helgas synvinkel?

Betyg 5

Efter att jag hade läst Hjalmar Söderbergs mästerverk Doktor Glas, så var jag otroligt nyfiken på Bengt Ohlssons pastisch. Och det var nog tur att jag läste Gregorious precis efter Doktor Glas, när min entusiasm och eufori över historian fortfarande var stark. För ensam, utan sin föregångare, så är Gregorious en relativt blek roman. Det som gör den läsvärd är just kontrasten och perspektivet man får på skeendena, vilka faktiskt vidgar ens blick och får en att förstå att ingenting är så okomplicerat som svart eller vitt. Inget ont om författaren, Bengan är en mycket skicklig skribent och författare, och det visar han även i Gregorious som är en både klok och välskriven roman. Men man tröttnar lite på pastorn som karaktär -han är inte på långa vägar lika intressant som den cyniske Doktor Glas. Kanske hade boken vunnit på att kortas ner något. Om Ohlssons hade selekterat mer i pastorns tankegångar så skulle hans sentimentala och patetiska karaktär kännas mindre tröttsam och uttjatad.

Jag ger Gregorious en trea. Om du har läst Doktor Glas så är den både läsvärd och intressant (om än något upprepande). Men om du inte har läst föregångaren så råder jag dig att låte bli, eller att ta Söderbergs förträffliga version först.

Betyg 3

Farligt ämne som Olsson lyckas alldeles strålande med.
Tänkvärd och "lågnsamt".

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Trög i början, men tar sig i slutet. Oväntat nog sitter den kvar som en positiv upplevelse även om jag då jag läste den inte tyckte den gick att sätta i samma mening som "Doktor Glas", men jag har nog ångrat mig.

Läsvärd!! Man tycker lite synd om den man som målats till ett monster i "Doktor Glas", och han är feg som få i Ohlssons tolkning, men i o m att jag har dessa "känslor" innebär det att det är en bra bok som gav mer än tidsfördriv.

Betyg 4

En mycket underfundig bok. Hjalmar Söderberg skrev Doktor Glas 1905. Den boken skrevs i jag-form med Doktor Glas som jag. I Gregorius är personen som Doktor Glas "mördar" huvudperson. Två böcker som behandlar samma händelse, men ut helt olika synvinklar. Intressant.

Betyg 3

Om en gammal mans ensamhet. Han söker. Men vad finner han? Om inte ytterligare ett misslyckande. Ännu en tomhet, större än den tidigare. Och känner jag inte plötsligt igen honom? Också i den strimma av hopp som skymtar.

Betyg 5

Det Augustvinnande svaret på Hjalman Söderbergs roman "Doktor Glas". Den otäcka pastor Gregorius skildras här som en genomsympatisk person, osäker, kärlekssökande, dagdrömmande, rädd både för döden och för livet. När allt är som mest hopplöst träffar han en annan kvinna och får en slags upprättelse, någon som älskar honom som han är. Men kärleken till hans unga hustru Helga står mellan dem, trots att hon är otrogen, hycklande och drar sig undan kan han inte släppa henne.

Språket är gammalmodigt men boken känns modern. En tidlös skildring av en människa tyngd av självförakt och rädsla. Jag känner igen så mycket hos Gregorius, dagdrömmandet, osäkerheten, hur ett enda ord eller mening, sagt i bästa välmening, kan ställa allt på ända och kasta ner en i modlöshet. Boken är ett mansporträtt snarare än en relationsroman och något som varje kvinna borde läsa. Tyvärr saknar Bengt Olsson den skärpa som Söderberg har och det hela blir för omständligt, särskilt i första delen av boken.
Jag vet inte om det är lättare eller svårare att skriva när alla vet hur det slutar innan man ens börjat läsa. Men det är en bra berättelse och en värdig vinnare. Det är en fördel att ha läst Doktor Glas först, men det är inget måste.

Betyg 4

Det är intressant grepp av Bengt Ohlsson att ta sig an Söderbergs roman där pastor Gregorius är en bifigur och låta honom komma till tals. I Ohlssons tappning får läsaren en annan och fördjupad bild av prästen.

Pastor Gregorius älskar verkligen sin hustru Helga, men vad innebär det att älska? Han har ofta predikat om kärleken, men tycks inte själv ha nåtts av begreppets innebörd. Han skyr den närhet som kärleken innebär, men han vill ha sin unga vackra hustrus kropp.

Den här romanens Gregorius är en i många stycken ömkansvärd gestalt. Han lyckas sällan sätta ord på sina känslor och stöter bort dem som han skulle kunna älska och bli älskad av. Det betyder inte att romanfiguren är någon fin och god människa. Det är något märkligt med hans fixering vid den unga hustrun, som han känt sedan hon var barn. Vi får veta hur han vid ett tillfälle när han och hans dåvarande hustru är på besök hos Helgas föräldrar råkar titta in i ett rum där Helga står naken framför en spegel och känner på sina bröst. Han kan inte sluta titta.

Då den första hustrun ligger för döden är hans tankar inte hos henne, utan han funderar på hur han ska kunna gifta sig med Helga.

Sammantaget tycker jag att detta är en riktigt bra roman. Den är välskriven och Gregorius porträtteras ingående med både sina goda och dåliga sidor.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Gregorius Bengt Ohlsson Albert Bonniers Förlag 2004

I Doktor Glas framställs inte Gregorius med välvilliga ögon, sympatin ligger där hos hans fru Helga som måste stå ut med makens påträngande intimitet. När Bengt Ohlsson djupdyker i Gregorius psyke får vi möta en självhatande och osäker man som törstar efter kärlek. Gregorius känner själv att han träder över gränser, han älskar sin fru, är besatt av henne, men förstår också att hon inte är attraherad av honom.

För att Helga ska få en stunds respit skickar doktor Glas pastorn till hälsobrunnen i Porla, där får Gregorius uppleva att bli sedd som människa, ja han blir älskad, förhoppningar tänds.. Dörrar öppnas och stängs.

Det här är ett intressant grepp att få Gregorius historia, som det mesta i livet är inte allt svart eller vitt, i Doktor Glas känner man avsky för prosten, här träder en människa fram och det blir en mer balanserad bild. Tyvärr tycker jag att det blev för mycket ord, för många avstickare och beskrivningar, så tidvis så tröttnade jag. Men det tog sig mycket mot slutet.

Betyg 3