Familjen Malegarde samlas i Paris för att fira faderns 70-årsdag. Paul är en världsberömd arborist och gift med Lauren. Hans förhållande till barnen Linden och Tilia är ansträngt och återföreningen är ett försök av modern att förbättra förhållandet. Men Paul drabbas av en stroke samtidigt som regnet öser ner över Frankrike, Seine svämmar över sina bräddar och sätter stora delar av Paris under vatten. Med Paul på sjukhus tvingas resten av familjen att bli kvar på hotellet och gammalt groll bubblar upp till ytan...
Jag har tidigare läst Bumerang av de Rosnay och tyckte mycket om den. Men här får hon inte till det på samma sätt. Vissa teman går igen, hatkärleken mellan vuxna syskon, en svår bilolycka, naturens destruktiva kraft och föräldrars hemligheter. Men det blir lite segt och jolmigt och läsningen känns som att vada fram i i det stigande vattnet på Paris´ gator, trögt och motigt. Men det tar sig så småningom även om slutet känns som ett antiklimax.
Linden är homosexuell och det måste skrivas på läsarens näsa hur synd det var om honom och vilken fin människa han och hans partner är. För säkerhets skull är han också världsberömd, fast som fotograf. Tilia är mer intressant men hon har egna demoner att slåss med.
Skildringen av översvämningen, vattnets obevekliga stigande och dess konsekvenser, är både intressant och skrämmande. Tydligen drabbades Paris av en megaöversvämning 1916 då Seine steg över åtta meter. Det kommer att hända igen och risken ökar med klimatförändringarna. Denna fiktiva händelse är bakgrunden i berättelsen. Konsekvenserna kommer att bli mångdubbelt värre nu än 1916, Paris är större, alltså fler hårdgjorda ytor som inte kan ta emot regn, el fanns knappt då men nu kommer ställverk och elcentraler att slås ut och det dröjer innan de kan tas i drift igen. Tunnelbanan kommer att översvämmas och en mängd klassiska byggnader och turistmål sättas under vatten Och det är inget rent flodvatten utan avlopp, sopor och gyttja som avlagras överallt. Vi talar om omfattande evakueringar och skador för hundratals miljarder euro.
Om jag bott i Paris lägre delar hade iaf jag haft problem med nattsömnen...