Det är Augusti 1943. Ett tåg rullar genom tyskland.
Sskjutdörrarna stängdes med en öronbedövande knall. Det stannade i Alices minne som resans början, fastän det skulle dröja en halvtimme än innan tåget rullade iväg. Hon kände farfars hand, som slöts om hennes egen. Med knallen hade det plötsligt blivit mörkt i vagnen. Den tidiga augustimorgonens bleka ljus trängde inte in. Bara stjärnorna skimrade i mörkret: sexuddiga gula stjärnor, fastsydda på kappor och jackor.