London 1967. Phyllis och hennes man Roger lever ett stilla liv i övre medelklassen. Han jobbar på UD, hon är hemmafru. En kväll bjuder de hem en bekant, Nicolas, någon de inte träffat på många år. Phyllis blir förälskad (läs vrålkåt) och ser till att de inleder ett förhållande. Otroheten och dess följder är illa nog, dessutom är Nicolas betydligt yngre och visar sig så småningom vara någon hon aldrig kunnat ana...

Tessa Hadley levererar, som vanligt! En alldeles utmärkt relationsroman, helt i klass med hennes mest kända, Syskonen och Sent på dagen. Karaktären Phyllis är den sorts kvinna som tycks fascinera Hadley, någon jag tror hon har i sin närhet, och läsaren känner igen typen från Alice i Syskonen. Phyllis är sorglös, lättsinnig, impulsiv och i förhållande till sin tid och klass helt gränslös. Hon verkar inte ha minsta samvetskval för otroheten och knappt för sina barn heller. Bägge barnen hålls utanför och behandlingen av sonen är rent förskräcklig. Hon anammar snabbt den nya tidsandan med ungdomsrevolt, fri kärlek och droger, så pass snabbt att det inte känns helt trovärdigt. Borde det inte tagit några år innan hippietidens ideal sipprat igenom till medelklassen? Men kanske var London mer före sin tid än vad jag trott. För temat i berättelsen är inte otrohet utan valet mellan att leva tryggt med tidens konventioner eller våga ta språnget. Som motpol till Phyllis möter vi Jean, som en gång hade samma val men stannade i tryggheten.

Men Hadley är en alltför skicklig författare för att ta ställning. Jag förstår att Phyllis kände sig instängd som undersysselsatt hemmafru, men hennes förvandling är lite för snabb och genomgripande för att kännas sannolik och hennes behandling av barnen är inte okej. Andra kanske tycker tvärtom och gillar henne. Hon är absolut inte ond och hennes omsorger finns där, men riktas åt ett annat håll. Jag har alltid gillat 60-talet fast jag bara var barn då och idag både häpnar man och blir lite avundsjuk på den oskuldsfullhet, kreativitet och självklarhet som fanns hos ungdomen då. Allt skulle bara bli bättre, fri kärlek, revolt och droger var framtiden, det gamla var dömt att gå under. Idag är frågan snarare om vi alla ska gå under genom klimatkollaps eller ett tredje världskrig...

Betyg 4