Wow. Det är min spontana känsla när jag läser nya boken Frihandelns fångar. Tänk att en kritisk bok om internationella handels- och investeringsavtal kan vara så pass medryckande och intressant. Här finns många berättelser som borde fyllt löpsedlar.
* Varför driver svenska politiker på för att det ska bli lättare för storföretag att stämma stater på mångmiljardbelopp om bland annat nya miljöåtgärder minskar företagens vinster?
* Varför hyllar man avtal där normen är att staten inte får ta tillbaka misslyckade privatiseringar, till och med om det sker på kommunal nivå i vissa fall? Om exempelvis Systembolaget privatiseras, så får en ny regering inte återinföra systemet oavsett hur många svenskar som vill det.
* Varför ger man just näringslivet ännu större möjligheter att lobba för sina intressen, på sätt som miljöns företrädare inte får skuggan av en chans till?
Det är några av frågorna som behandlas i nya boken Frihandelns fångar av Rikard Allvin, som ger oss en bra överblick över vad "handelsavtal" innebär. Exempelvis TTIP, CETA, Mercosur, Energistadgefördraget och många fler tillkommande.
Det handlar inte om nej till handel, utan hur avtalen utformas. Nyligen stämdes Sverige på miljarder av Kinas Huawei och enbart denna stämning kan kosta tusentals kronor per svensk. Sådant avskräcker stater från nödvändig politik.
Det här är en viktig och pedagogisk bok som man länge kan ha nytta av att ha läst om man vill följa med i samhällsdebatten.