En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival 2021 av författaren själv. Karin och jag gick på samma gymnasium, men sedan dess har vi inte träffats och jag hade ingen aning om att hon råkat ut för en svår olycka. (Jag var för övrigt förälskad i Karins tvillingsyster när gick på gymnasiet, men jag var så fruktansvärt blyg att jag aldrig vågade berätta det.)

Jag måste få säga att det här är en jättefin bok. Karin berättar, med enkla men vackra ord, om den stora omvälvning som olyckan innebar. Och det var inte bara hjärnskadan som skapade problem, utan även vårdapparatens okunskap. Hon blev utskriven när hon ansågs medicinskt färdigbehandlad och kom hem utan att erbjudas en personlig assistent trots att hon nu var oförmögen att klara av många saker som för oss andra är självklara. Inte heller var hon förberedd på att hennes 12-åriga dotter inte längre bodde kvar. Flickan hade fått flytta till sin pappa. Egentligen inte så konstigt, men för Karin blev det en chock.

Karin Malmström berättar öppet och utlämnande om sorgen över vad hon har förlorat, men också om glädjeämnena. Två av barnen har fått skriva varsitt kapitel om hur de upplevde det som hände, vilket ytterligare understryker vilken äkta berättelse detta är.

Boken har ett tilltal som griper tag i mig och kramar om mitt hjärta. Detta är en bok som många borde läsa. Det är en berättelse från ett verkligt patientperspektiv.

Betyg 3