Åter igen gör Ingrid Noll mig besviken. Det är som om hon aldrig klarat av att hålla samma utmärkta standard som i debutboken: "Tuppen är död" som var fantastisk. Visserligen finns Rosemarie från samma bok med här på ett hörn, men det är alldeles för lite med henne och alldeles för mycket med den ofantligt svaga och tröttsamma apotekerskan Hella Moorman som jag har svårt att känna sympati för och de skitar till män som hon råkar trassla in sitt liv med. Varken humoristisk eller särskilt spännande. Nej, jag blir tyvärr riktigt besviken. Jag ska testa en till bok av henne och hoppas innerligt att den ska hålla samma höga standard som debutromanen.
Slutbetyg, en 2:a!

Betyg 2