Jag blir mest nyfiken på vem denna Karin Rune var. Enligt Libris ska hon ha varit född 1899. Men det är den enda information jag kan hitta om denna författare som enbart skrev den här boken. Eller kanske snarare enbart använde sig av den pseudonymen, Karin Rune. För det måste nästan vara en pseudonym. Språket är alldeles för bra, rappt och finurligt och karaktärerna alldeles för levande för att jag ska tro att den här boken är skriven av någon som aldrig förut publicerat en roman och efter denna bok aldrig gjorde det igen. Namn som Vic Sunesson, Maria Lang, Ann Mari Falk, Stieg Trenter, kommer alla för mig. Men jag vågar mig inte på någon direkt gissning.
Släkten samlas på godset Borgeholm för att fyra nyårshelgen med de båda ogifta gamla systrarna Ebba och Marie-Louise. Alla släktingar förfasas när Ebba under middagen låter meddela att hon och systern gjort en ändring i testamentet och att de alla samlade släktingarna samt den hushållerska och butler som sedan generationer passat upp på släkten och tidigare blivit lovade en del i det framtida testamentet- alla kommer att gå lottlösa, den dag Ebba och Marie-Louise avlider. Samma natt slår någon ihjäl Ebba med en stekpanna och begraver henne i en snöhög utanför. Det dröjer dock inte länge förrän ytterligare ett mord begås.
Jag har tidigare läst gamla thrillers, såväl svenska som brittiska och amerikanska med en liknande intrig. Men den här var överraskande bra. En riktigt välskriven gammal 50-tals rysare med elektricitet som kommer och går och massa gamla knakande läten som skrämmer upp ett flertal av godsets besökare när de försöker koppla av om natten och sova. Sova i ett hus där en mördare vistas ibland dem. En mördaren som dödat två människor, men som inte tycks tveka att döda igen. Sedan tycker jag det är kul att i framförallt äldre deckare försöka lista ut mördarens rätta identitet. Och här lyckades jag riktigt bra.
En utmärkt 1950-tals thriller som passande nog utspelar sig över nyårshelgen.
Toppbetyg!

Betyg 5