Sommaren 2000 började Cronstam teckna sin serie Elvis i tidningen Metro. Liksom "Rocky" gick den snabbt hem hos de svenska läsarna med sin spetsfundighet och ironi. Serien är en drift med samtiden och med relationer. Till skillnad från många andra seriefigurer i samma genre är Elvis INTE singel. Förut var alla sådana serier äckligt putslustiga i stil med "Sigges lagun", men Cronstam vågar driva med också de mest intima delarna av ett partnerskap. Det är uppskattat.
Rent allmänt tycker jag att denna serie håller måttet. "Elvis" tål att läsas i en seriebok utan att jag tröttnar och kvaliteen på teckningarna är snäppet bättre än medelmåttet. Som tidsfördriv är alltså denna bok helt okej. Jag blir dock sällan överraskad - och för mig är själva överraskningarna i serier det som utgör summan av kardemumman. "Elvis - bäst i test!" är bäst, bara då den tävlar med serier som också är medelmåttiga...:)
Ska man läsa relationskomedi, drift med samtiden och göra det med kvalité i ryggen - ska man läsa AVANTI!