Dödsäsong

Den 40-åriga Lena Sillén förväntar sig en lugn och händelselös semester på ett pensionat på Åland en timmes bussfärd från Mariehamn. Hennes 18-åriga dotter Berit får problem med bilen och hamnar därför även hon på pensionat Påfågeln. Där tycks finnas den vanliga blandningen av pensionatsgäster. Däremot finns det bara utedass och rummen har bara stearinljus.
Värdparet är Laura Wikberg och hennes bror Bosse Wikberg.
Efter middagen beger sig de flesta till den lilla paviljongen för att dricka kaffe.
Allan och Britta Guldstrand och Ulla Mellberg liksom Nils och Sonja Lundkvist med dotter Gunilla, 15 år. Nils är blind.
Aina Borén, Raili Koski och Ritva Sandelius är tre unga finska kvinnor. Särskilt den hårdsminkade Raili Koski drar till sig männens uppmärksam men hon är inte lika populär hos fruarna.
Oscar Almkvist är en flitig dansör och alltid glad. Direktör Gustav Nilsson väljer bara ut de yngre flickorna.
Ingenjör Olle Berggren ser trevligast ut av alla. Kjell Stenberg är en brunbränd friluftsmänniska och fiskar hellre än festar. Sven -Erik, är guide.
Nere vid stranden blir jag nästa dag bekant med två familjer, Arne och Marianne Steen med dotter Cecilia, 5 år samt Torsten och Siv Hedberg med dotter Pia, 5 år. Hasse, 16 år, är rödhårig och uppvaktar Gunilla Lundkvist. Han snorklar och dyker gärna.
Mathilde och Louise Löving, är två äldre fröknar, Mathilde är butter, styr och ställer. De ska inte vara med på kvällens kräftskiva. Alla andra gäster ska vara med.
Placeringen vi supén sker genom lottning. Bosse får Raili Koski till bordet, min dotter Berit överste Lind och själv får jag den fiskande Kjell Stenberg. På min andra sida har jag den glade Oscar Almkvist. Berit har på sin andra sida den flirtande guiden Sven-Erik. Fram på småtimmarna hjälper jag till att lägga förband på Olle Berggren som fått ett blodigt sår i pannan. Han har så lockigt, silkeslent hår.
Inte förrän tre kom jag i säng och försov mig därför nästa morgon, i gott sällskap med de flesta.
- Raili Koski skulle ha lämnat ön med nattbåten men tycks inte ha kommit fram enligt en väninna som ringer från Åbo. De två andra finska flickorna reste med båten under förmiddagen.
- Gustav Nilsson erbjuder mig en roddtur ut till en av småöarna. Men han blir närgången så jag hoppar i vattnet och avvisar sedan länge erbjudande av hjälp från Kjell Stenberg med sitt metspö.
- Mathilde Löving påstår att hon sett Raili Koski stå och prata med Bosse Wikberg utanför sitt rum vid tvåtiden på natten. Hon har emellertid tagit fel. Det är min dotter Berit hon sett prata med Bosse.
- Nästa morgon uppmärksammar de båda småflickorna hur fiskmåsarna intresserar sig för något vid strandkanten. Jag går dit och hittar liket efter Raili Koski. Jag får en chock.
Jag är fortfarande förvirrad när kommissarie Asp frågar ut mig.
Vid middagen är alla gäster tysta och låtsas inte om varandra. Även himlen täcks av hotfulla moln. Kommissarien tar in en och en för förhör medan vi andra samlas i paviljongen. Många av gästerna har ganska dimmiga minnen av vad som hänt under kräftskivan så kommissarie Asp har ingen lätt uppgift.

Medelbetyg: 2 (1 röster)