Fallet är en slags självbiografi om och av författaren, debattören och akademikern Ann Heberlein och handlar om att gå från att vara en uppburen opinionsbildare till att förlora nästan allt; anseende, anställning, uppdrag och vänner. Det började med att hon skrev en upprörd artikel om de sexuella övergreppen på nyårsnatten 2016 i Köln, då grupper av män omringade ensamma kvinnor och våldtog dem. Polisen fick in 170 anmälningar om sexuella övergrepp den natten. Problemet för Heberlein är att hon skrev som det var, förövarna var så gott som uteslutande unga män från Nordafrika och Mellanöstern. Detta gjorde svenska proffstyckare och större delen av kulturetablissemanget plus media supernervösa, då de fortfarande var i chock efter SD:s framgångar i valet 2014. Heberlein anklagades för att vara rasist och fascist, utsattes för drev och mobbning på sociala medier, tidningar bröt samarbetet, redan bokade föreläsningar avbokades, Bonniers vägrade ge ut hennes senaste bok och så småningom förlorade hon också sin anställning på Lunds universitet. Detta i ett land som berömmer sig om att stå för demokrati och yttrandefrihet!

Felet Heberlein gjorde, och som hon själv erkänner, var att hon inte bara skrev sanningen utan att hon fortsatte att provocera i känsliga ämnen som brottslighet, övergrepp, integration och religionsfrihet. Vid den tiden var den svenska åsiktskorridoren för smal för klarspråk, politisk korrekthet var ledordet och vänstervinden bland ledande kulturdebattörer för stark. Nu är boken givetvis en partsinlaga och det är troligt att det fanns andra och mindre väl valda insatser av henne som kan ligga bakom vissa av hennes förlorade uppdrag. Men det jag reagerar mest på är att hon faktiskt manövrerades ut från sin anställning på Lunds universitet på grund av sina åsikter. Beklämmande att man i den högsta akademiska världen har en så snäv och rigid världsbild att man inte tål fritänkare och okonventionella åsikter. Skulle vara intressant att höra från någon som var verksam på universitetet då detta hände och vad som verkligen låg bakom avskedet?

Rent litterärt är boken inget mästerverk och dessutom hoppar hon fram och tillbaka i tiden på ett irriterande sätt. Men styrkan ligger i hur den visar fram mekanismerna som leder till mobbning och drev och hur enskilda människor utsätts för ren förföljelse utan att någon tycks kunna eller vilja göra något åt det. Detta gör boken i många stycken obehaglig och den påminner också om Åsa Linderborgs mer uppmärksammade biografi Året med 13 månader.

Betyg 3