Jag är inte van vid att läsa turkiska böcker och jag hade till en början världens bestyr att hålla reda på vem som var vem då min hjärna inte ville memorera de turkiska namnen. Något jag hade problem med i första boken också, vill jag minnas.
Själva deckarintrigen som sådan är egentligen ganska banal. Mystiska politiska organisationer och en utpressarliga känns lite som hämtat ur ett sämre Tintin-album.
Men den svarta humorn och alla de färgstarka personligheterna därtill får mig att trivas mycket väl i den här galna historien och jag drar ett flertal gånger på munnen.
Vårt berättarjag är intelligent it-tekniker på dagarna och glamourdrottning på kvällarna. Hans favorit-look är den när han imiterar Audrey Hepburn. "Cher gick det ju inte att efterlikna, hon var ju praktiskt taget redan transvestit"
På klubben bland andra transvestiter möter han den problematiska Buse som berättar att "hon" känner sig förföljd. Någon har varit inne och snokat i hennes lägenhet. Det visar sig att denna Buse har haft sexuella relationer med en rad framgångsrika män som inte vill att det ska bli allmänt känt att de haft förbindelser ihop med en transvestit. Dessutom finns det ett band där hon avslöjar namnen på alla de framgångsrika män hon varit med. Mycket snart mördas Buse och snart framkommer det att hennes blinda gamla mamma också är i stor fara.
Bokens pingla a la Audrey Hepburn beslutar sig för att fånga mördaren och rädda den blinda modern. Som tur är, är "hon" mästarinna i thaiboxning, något som överraskar de mest grymma av busar. Och så har hon ju taxichauffören Hussein som trånar efter henne så kanske att ingen fara väntar henne?
Det här är en välskriven och underhållande roman utspelad mitt i centrala Istanbul med transvestiter, hallickar, prostituerade, alkoholiserade journalister, poliser man inte kan lita på och skumma politiker. Mycket svart humor därtill och en gnutta erotik.
Första boken, Profetmorden tyckte jag dock var bättre.
Slutbetyg, en 4:a!

Betyg 4