Även om jag inte alls är förtjust i genren som till det närmaste måste betraktas som "kvinnlig uppfostringslitteratur" så tycker jag att det här är en oväntat bra roman av Sigge Stark. Självfallet finns här vissa punkter som skulle kunna irritera mig, men man får komma ihåg att boken nästan är 90 år gammal och en hel del har hunnit hända på de åren- inte minst, kvinnans roll i samhället.
När den extremt bortskämda rikemansdottern Marianne gifter sig med godsägaren, Ivar förväntar hon sig ett liv i konstant lyx och nöjen. Ivar är dock inte fullt lika rik som Marianne trott och fastän han gör allt för att hans brud ska bli lycklig så vill Marianne hela tiden ha mer och hon tycks tro att pengar växer på träd och anklagar honom ständigt för att vara missunnsam gentemot henne. Att hon inte behöver arbeta själv, har mängder av folk på godset Kungsvalla- som passar upp på henne- tycks inte räcka, utan hon vill hela tiden ha mer. En dag får Ivar nog och reser sin väg. Samtidigt slutar nästan hela godsets tjänstestab. Kvar blir den bortskämda Marianne, en ung piga och en äldre dräng. Hur ska Marianne som är van att få sin vilja fram- klara sig nu?
En riktigt bra gammal kvinnoskildringsroman som både berör och upprör mig som läsare. Fina karaktärsporträtt och riktigt välskriven dessutom!
Jag är riktigt glad att jag började läsa Sigge Stark på nytt!
Slutbetyg, en 4:a!

Betyg 4