Jag är nostalgisk av mig, fastän mycket var sämre förr. Men Bordellhärvan (Geijeraffären) 1976 är lika mycket 70-tal som Hoola Bandoola, näbbstövlar och en naiv barnatro på ideologier.
Själv minns jag mest hur vpk-aren Jörn Svensson och den då unge folkpartisten Per Garthon skrek i riksdagen att papprena skulle läggas på bordet. En socialdemokratisk justitieminister och en senare borgerlig statsminister hade delat horor (däribland minderåriga flickor) med ett antal suspekta individer med förgreningar ända bort till polska spioneriet. Den som läckte ut uppgifterna var den unge krimnologen Leif G W Persson. Peter Bratt (som några år innan delat cell med Jan Guillou sen de avslöjat den illegala underrättelseorganisation IB) skrev om det i DN.
Hus i helvetet i Riksdagen. DN tvingades dementera allt. Hela affären sopades rejält under mattan. Leif G W skrev en deckare som byggde på Geijeraffären; Grisfesten. Den filmades senare under namnet Mannen från Mallorca av Bo Widerberg.
Nu 2004 har det kommit ut en bok om den politikernas skandalösa beteenden och den ännu mera skandalösa mörkläggningen. Boken är lättläst och ger en god bild av det glada 70-talet då det var mindre fult att gå på bordell än att dricka vin i teve, om inte man är minister förståss. Men tyvärr har boken flera brister. Jag saknar en ordentlig källförteckning. Det är svårt att bedöma vad som är sant, eftersom så mycket bygger på muntliga uppgifter. Boken är rörigt skriven och det saknas ett register. Men bara det faktum att det är den första boken som skrivits i detta ämne, gör att den trots allt får en trea i betyg.

Betyg 3