Jag skulle vilja kalla bokens baksidestext för felaktig då den målar upp den här boken som en fars med mycket humor i. Visst finns här charmiga små episoder men jag skulle nog då snarare vilja benämna den som tragikomisk. Och med betydligt mer tragik än komedi.
Karin är en drygt 50-årig olycklig hemmafru, gift med bankdirektören, Henrik och mor till de praktiskt taget vuxna barnen, Ingrid och Göran. Idag skulle Karin ha fått diagnosen hyperkänslig. Men den diagnosen fanns inte tillgänglig då den här boken skrevs. Karin äter, dricker och röker i ett desperat försök att få bukt på ångesten. Hon oroar sig ständigt över stort som smått och faller hela tiden i gråt. Hon längtar ut i arbetslivet men är okunnig och hämmad. I en tid av frigörelse och Grupp 8-kvinnor. Jag trivs med Karin. Hon är en vänlig karaktär som vill så mycket, med så många tankar och drömmar. Jag trivs däremot inte med Henrik, hennes make. Episoderna mellan makarna skulle jag vilja kalla för ren psykisk misshandel som inte precis fick mig på något vidare humör. Under vissa delar av boken kände jag för att ge karaktären, Henrik en fet smäll.
Jag minns Barbro Myrbergs (1933-1993) namn från olika tidskrifter men visste inte att hon var författare till ett antal böcker. Den här boken är välskriven och ganska engagerande, fylld med massor av 70-tals nostalgi. Jag läser gärna mer böcker av henne!
Slutbetyg, en 4:a!

Betyg 4