Genom Karins huvud for med rasande fart tjugofem års blomsterkvastar, hushållsassistenter. elvispar, choklad från Grafströms, Célinehalsdukar och Carmen Curler, tvättmaskin och strykmaskin, Husquarna Zig Zag, Georg Jensensilver, elektrisk fruktpress och lökhackare och kastruller med kopparbotten.
Och ändå är inte Karin nöjd och glad. Hon kanske skulle behöva lite frihet?
Frihet? Hon gör ju precis vad hon vill hela dagarna. Hon rår sej själv, inga tider att passa, har bra med pengar. Frihet, dumheter, men hon kunde ju behärska sig lite. Och vara tacksam.
Karin är den frustrerade välbärgade hemmafrun. Ett aktuellt ämne - som dock här behandlas annorlunda. Ty Barbro Myrbergs roman är rolig och humoristisk, ja ibland farsartad, fast den egentligen är både skakande och hemsk.
Karin, välbärgad medelålders hemmafru, har förlorat självförtroendet och gör valhänta försök att förverkliga sig själv på annat sätt än hittills. En kvinnokris, skildrad med värme och humor.