Kokain av Pascal Engman är den fjärde romanen i serien om polisinspektör Vanessa Frank. (Jag har läst två av de tidigare böckerna, nämligen Råttkungen och Änkorna.) Precis som i de tidigare böckerna är det spänning av högsta kvalitet.

Romanen handlar om sådant vi läser om i tidningarna, men som de flesta av oss inte behöver uppleva. I de ghetton som skapats i storstädernas förorter genom den exempellöst stora invandringen har vi fått stora grupper av ungdomar utan hopp. Det är inte många somalier som får arbete och trångboddheten är norm. Trots de vackra talen från talarstolarna är de inte välkomna någonstans. Valet blir att sjunka ner i hopplösheten eller att försöka skapa sig en framtid genom kriminalitet, och då är narkotikahandeln en lukrativ bransch. De yngsta ser hur de kriminella gängen har fina bilar och bär Rolexklockor och guldkedjor. Kriminella som har möjlighet att styra ghettona som det omkringliggande svenska samhället har dragit sig undan från. Vilka är det då som köper kokainet? Ofta den välbesuttna medelklassen i de fina stadsdelarna, som ska ha droger till sina fester.

Det är sålunda en synnerligen tuff miljö som Engman beskriver. En miljö där ett människoliv inte är mycket värt. Vi brukade förfasa oss över gängkriminaliteten i USA. Nu har vi byggt upp likadana skräckområden i vårt land.

Pascal Engman är en skicklig författare och boken är spännande rakt igenom. Han har förmått fortsätta serien utan att tappa fart och förmåga att skapa en kittlande thriller. Det blir högsta betyg för den här boken.

Betyg 5