Tommy Körbergs självbiografi är en rak och osentimental skildring av ett artistliv i offentligheten, från popbandstiden fram till nuet. En karriär fylld av framgång och uppskattning, men också av missbruk, rättegångar och svek. Hans skicklighet och noggrannhet som sångare står i bjärt kontrast till det utsvävande privatlivet där festande och fylla går före relation och familj. Tommy har alltid varit mycket intresserad av damer, ett intresse som av allt att döma var ömsesidigt. Fyra längre relationer, tre äktenskap och tre barn med tre olika kvinnor säger en del. Han berättar öppet om kända och okända kvinnor han hoppat i säng med, och om någon moraltant morrar om gubbsjuka säger jag inte emot. Men det är bra att han är ärlig med otrohet och missbruk istället för att försköna och släta över som så många gör.

Men Sjung tills du stupar är en synnerligen välformulerad och rolig bok med fokus på karriären. Från en tämligen problematisk barndom över popbandsår och melodifestival till musikalsuccèn på 80-talet matas läsaren med anekdoter, möten med stjärnor och elegant formulerade pikar. Körbergs frispråkighet uppskattas av media men inte alltid av hans artistkollegor. Faktum är att han framstår lite som en mobbare som säger att "det var ju bara på skoj" och "lite får man tåla" när t ex Carola och Tomas Ledin blir sura över hans oneliners. Och när en skådespelare härmar hans högdragna sångstil blir han själv tämligen sur...

Betyg 4