Vilket underbart omslag! Tyvärr är det också det enda positiva jag kan säga om den här boken.
Pär "Päronet" Lindblad fungerar som någon form av informell anhörigvårdare åt sin hyresvärdinna, den 76-åriga Agda Wallin. De bor i en rivningskåk i Uppsala. Agda, är enormt fet och ramlar hon omkull så kommer hon inte upp. Det är en mening som upprepas ett flertal gånger om i den här boken. Under ett besök hos Agdas syster som bor i utkanten av Uppsala, ramlar Agda omkull i skogen och drabbas av ett slaganfall. Päronet låter henne ligga kvar och istället för att tillkalla hjälp så bestämmer han sig för att spela upp en charad som ska gynna honom ekonomiskt- inför de andra hyresgästerna att Agda fortfarande är i livet.
Grundidén tycker jag är ganska bra, men absolut ingenting händer av intresse förutom käbbel mellan bokens huvudkaraktär, kallad Päronet och de andra hyresgästerna som alla är osympatiska och med missbruksproblem.
Egentligen borde jag inte vara förvånad över att den här boken inte tilltalar mig. Jag tillhör troligtvis en minoritet som tycker att Kerstin Ekman är en mycket överreklamerad författare. Jag har läst ett flertal böcker av henne under årens gång, men kan ärligt talat säga att jag inte uppskattat någon av dem. Men jag har länge varit nyfiken på hennes tidigaste böcker som mer är inom deckargenren. Nu tror jag att jag helt skippar henne i fortsättningen. Jag ville veta hur boken slutade, något jag ångrar nu. Jag vill mer än något ha tillbaks de timmar jag spenderade på det här skräpet.
Men omslaget tycker jag mycket om.
Bottenbetyg!

Betyg 1