Nya tider på Flanagans är sista delen i Åsa Hellbergs trilogi om hotellet i London och människorna där. De tidigare delarna är Välkommen till Flanagans och Kvinnorna på Flanagans. Feelgooddrottningen Hellberg förflyttar oss 20 år framåt i tiden jämfört med den andra delen och vi befinner oss nu i tiden kring millennieskiftet. Nu är det Emmas dotter Frankie som är chef på det berömda hotellet.
Precis som i de tidigare delarna så är det inte själva hotellverksamheten som står i centrum, även om mycket utspelar sig där. Det är människorna allt kretsar kring. Där finns vänskap som inget kan rubba, men även gamla, verkliga eller inbillade, oförrätter som kommer upp till ytan när man minst anar det.
Jag läser boken med viss iver, för jag är hela tiden nyfiken på hur det ska gå, så jag får anstränga mig för att verkligen läsa allt och inte hoppa fram i boken.
Feelgood riskerar att bli puttenuttigt, men författaren har förmågan att växla mellan ljus och mörker. Där finns en scen där en man somnar in omgiven av sina närmaste som verkligen går rätt in i hjärtat på mig.
Nya tider på Flanagans ska vara sista delen i en trilogi. Det går 20 år mellan varje del. När epilogen tar oss ytterligare 20 år framåt kan jag dock inte låta bli att fundera på om det möjligen finns planer på en fjärde del. Hoppas kan man ju alltid ...