Kawaii är japanska och betyder att någonting är sött eller gulligt. Boken handlar om en viss japansk pop, som startas av skivbolaget Johnnys, ett skivbolag som bokstavligt talat äger pojkarna som är med i de olika grupperna. För det är bara pojkar. Pojkar som ska nå målet att vara "kawaii". Marita tar upp hur det kan vara att vara ett fan till dessa grupper, men jag tycker att hon bara visar besattheten som finns hos vissa. En besatthet som är obehaglig minst sagt.
Jag kunde knappt sluta läsa denna bok, även om jag stör mig på vissa saker som Marita skrev. Ibland kändes det som att hon inbillar sig att hela världen tycker som hon, exempelvis hennes syn på hur ett äkta fan är. Jag i min mening tycker inte att ett äkta fan måste ruinera sig själv, och köpa en liten pappersbit med en bild på sin idol för 1500 kronor för att kunna kalla sig ett fan. Men Marita verkar emellanåt tro att det hon skriver, så är det (jaja, jag kanske bara inbillar mig. Vem vet?)
Hur som helst är boken helt klart läsvärd och jag skulle med glädje kunna läsa om den om några år.