Ester Nilsson föddes 1896 i Lycksele kommun. Hon visar sig har ett funktionshinder och då hon är enda barnet är föräldrarna livrädda att hon ska hamna på institution. Därför tar de inte henne till doktorn eller låter henne börja skolan och tack vare att de lever i väglöst land går familjen delvis under radarn. Ester växer upp i isolering och extremt armod men utvecklas ändå till en intelligent och vaken kvinna. När föräldrarna till slut tvingas flytta till ålderdomshemmet i Lycksele får hon följa med. Trots att hon betraktas som "nalta eljest" och får utstå en del spott och spe blir hon så småningom en välkänd profil i stan som förutom att hon närvarar vid tusentals begravningar också syns vid stadens alla premiärer och invigningar. Hon får tillnamnet "Duva" och kallades också "Allestädes närvarande". Men under hela livet är hon medveten om att hon betraktas som annorlunda och lever med skräcken att hamna på mentalsjukhus.

Det var min goda vän Annelie som tipsade mig om denna dokumentärroman och först kändes det väl sådär. Jag är svårt allergisk mot eländesporr och det lät som att här fanns alla ingredienser. Men jag litade på hennes omdöme och Älskade Ester visade sig vara en riktig pärla. En varm, ömsint, realistisk och kärleksfull berättelse om en udda kvinna som efter en närmast ofattbar misär i ungdomen får uppleva både ett gott liv och få upprättelse. Med tiden blev hon en kändis och ikon i Lycksele, hon saknades om hon inte var på plats vid begravningar och brudpar bad henne närvara vid vigseln för att få tur i äktenskapet. När författaren gjorde research dök det upp mängder av berättelser om henne och trots ett idogt sållande är säkert inte allt sant. Men vad gör väl det...

Så jag rekommenderar boken till alla som gillar färgstarka berättelser om udda personer! Vänta er inga recensioner på kultursidor eller i TV-soffor, den är utgiven på ett litet förlag och storstadspressen skriver bara om böcker som utspelas på landsbygden ifall de innehåller eländes elände och våld. Som Jana Kippotrilogin. Men Älskade Ester har alla förutsättningar att utvecklas till en kultbok via mun-mot-munmetoden "du, du måste läsa..." eller "har du läst..." Så bli inte förvånade om någon börja tjata, som Annelie tjatade på mig. Och när jag försökte låna om den så att hustrun skulle hinna läsa var det kö på den... Inte heller blir jag förvånad om någon vill göra film på den, faktum är att jag fick lite Forrest Gumpvibbar när jag läste.

Ska jag säga någon negativt är det omfånget. Drygt 550 sidor kan verka avskräckande på ovana läsare. Å andra sidan är den välskriven och lättläst, med korta kapitel och och ibland nästan rapsodiska glimtar ur Esters liv. Delar av dialogen är på dialekt, ungefär som i P O Enquists böcker från Västerbotten, men det är inga problem och i värsta fall finns en ordlista i slutet. Boken är också en liten historielektion, från livet i Fattigsverige över folkhemmet och fram till vår tid. Ester dog 1985.

Betyg 4