Alla tvättar händerna

Att vara svenska folkets berättare i den här krisen, det är vad jag vill vara. Det kanske är hybris, men om jag kan ta en roll så är det den.

Vad hände egentligen? Och fortsätter att hända? Vem har rätt och hur vet vi?

Från de första rapporterna om att ett nytt coronavirus börjat sprida sig i den kinesiska miljonstaden Wuhan, till mormors brev ett år senare om en tid då man inte kunnat ses.

I ett dagboksliknande upplägg får vi följa forskaren och författaren Emma Frans tankar och analyser, om det ständigt förändrade forskningsläget och om hur det är att oväntat hamna i centrum för en allt hätskare debatt. Vi träffar på alla från upprörda forskare och coronapro ler till en kompis som på något sätt lyckats skaffa sig klamydia, trots förmaningarna om social distans.

Alla tvättar händerna är en kombination av folkbildning, dokumentation och personlig berättelse en inifrånskildring av året då alla skyllde på varandra.

Boken är både underhållande, allvarlig och lagom skvallrig och ger ett smått tragikomiskt perspektiv på hur svårt det är att förklara ett osäkert forskningsläge för allt mer upprörda människor, politiker och ledarskribenter som kräver starka och effektiva åtgärder mot någonting när ingen riktigt vet hur det ska bekämpas och vad som ens hjälper. Den visar också hur vetenskap fungerar utifrån exempel som vi alla upplevt och kunnat följa i realtid.

Emma Frans är doktor i medicinsk epidemiologi och forskare vid Karolinska Institutet. Hon arbetar med vetenskapskommunikation och har fått såväl Stora journalistpriset som utmärkelsen Årets folkbildare.

Utdrag ur boken:
Syftet med mina dagboksanteckningar var att få ordning på kaoset i mitt huvud, men jag insåg snart att min berättelse belyste problematiken med en kris som sker i dagens enorma informations öde. Händelserna illustrerar tydligt riskerna med larmrapporter, falska nyheter och uppskruvat debattklimat.

Medelbetyg: 5 (1 röster)