Jean-Paul Sartre, som under Algerietkriget blev de franska intellektuellas samvete, har kommit att framstå som en allt bestämdare talesman för den revolutionära vänstern. Några av hans viktigaste debattinlägg från 1956 till 1970, främst i Les Temps Modernes och l'Express, har här samlats under rubriken "Kolonialism och revolution". I uppgörelsen med de franska generalernas krigföring i Algeriet påvisar han kolonialismens djävulscirkel; den kolonialiserade görs till undermänniska, terrorn och exploateringen avmänskligar och exploatören tar denna avhumanisering som förevändning för att stegra exploateringen. Tortyren, exemplifierat av fallet Henri Alleg, avser också att göra offret till udnermänniska. Ändå visar sig slutligen offret, Henri Alleg, vara den ende hårde, starkare än tyrannerna.