Snark!
Jag har ofta olika perioder när jag läser fantastiskt bra litteratur som är storslagen, spännande, mysig och underhållande. Så har jag samtidigt perioder när jag faller över det ena sömnpillret efter det andra. Jag är för närvarande inne i den andra av perioder då jag nästan blir förbannad över vilka skräpböcker jag väljer.
Den här boken börjar riktigt lovande med att den unga psykologistuderande Johanne inte kan komma ut från sitt rum. Hon är inlåst på sitt rum, i lägenheten som hon delar med modern. Varför är hon inlåst? Vem har låst in henne? Hennes märkliga överbeskyddande mor?, eller moderns gifta älskare?, eller är det Ivar- Johannes något mystiska pojkvän som på något vis är inblandad i det hela?
Johanne kommer som sagt inte ut. Men hon får inget sammanbrott över att hon är inlåst. Hon urinerar i papperskorgen, bryr sig inte om att ropa efter modern eller öppna fönstret och skrika på hjälp. Istället grubblar hon och fantiserar. Hon är djupt troende och tänker på Gud. Och jag som läsare får följa Johanne tillbaka när hon träffade kärleken Ivar och får följa med henne när hon går i kyrkan och träffar väninnan Karin som snaggat sig och ska bli präst. Johannes märkliga förhållande till modern tar också upp en del plats i boken. Men så finns det också mängder av Johannes dagdrömmar och fantasier där jag som läsare har svårt att skilja på vad som är verklighet och inte. Den är skriven så att allt flyter ihop.
Romanfiguren Johanne väcker snarare min irritation till liv istället för mitt medlidande och jag vill fortsatt se henne inlåst när väl boken är slut.
Av baksidestexten får jag veta att det här är en psykologisk thriller. Men det stämmer inte alls. Psykologiskt flum möjligtvis, men thriller? Nej, verkligen inte. Det här är tristess sida upp och ner. Det här är en kort bok så jag tvingade mig till att läsa slutet i hopp om att något skulle hända- men precis som jag tidigt förespådde så hände det absolut ingenting.
Ingenting hände!
Norska Hanne Ørstavik har skrivit ett flertal böcker som översatts till svenskan. Någon här har kanske läst något av henne? Själv kommer jag troligtvis aldrig läsa något mer av henne.
Slutbetyg, en solklar 1:a!

Betyg 1