Utdrag ur boken:
Varför kunde hon aldrig skrika när hon behövde det! I en blixtbild såg hon sig springa och springa runt en bil med en ful gubbe (fast han var säkert inte mer än tjugofem) efter sig, det var säkert tio år tidigare, en högsommarnatt i Stockholm, hon hade varit på väg hem efter en fest ute i skärgården, och hon hade inte kunnat skrika fast hon försökt, hon hade bara lyckats väsa fram något svagt och obegripligt. Hur skulle en domstol ha bedömt henne, funderade hon, om han hade fått fast henne och våldtagit henne. Kanske det räknades som uppmuntran och invit om man inte skrek.