Bleknande berg, Kazuo Ishiguro 1982 i översättning av Niclas Hval

En finstämd berättelse med ett mörkt djup, minnen som gås igenom, sorg över en förlorad dotter. Etsuko lever nu i England, hon minns en sommar i Nagasaki efter kriget, hur de försökte skapa en framtid. Mötet med en egensinnad kvinna med sin lilla dotter.

Mycket ligger under ytan, fragment som som anas, det är tankar och dialoger. Vänskapen mellan Etsukos och Sachiko är betydande, en vänskap som verkar ensidig. Dotterns besök som känns som en besvikelse, svärfadern som Etsuko verkar trivas med. Men hela tiden har jag en känsla av att Etzuko är någon annanstans och bara spelar en roll att vara till lags.
Vill man ha en roman där det händer saker är nog inte denna man söker. Här är det mer ett sökande under ytan, dialoger och tankar som jag uppskattade att ta del av.Men samtidigt känns en tomhet, så jag lämnar Etzuko men mer frågor än svar.

Betyg 3