Blodgärning är Thomas Svenssons debutroman. Den är inspirerad av en verklig händelse, ett mord som begicks strax intill författarens bostad. Romanen utspelar sig i ett lokalsamhälle som har fallit i glömska, en bofast samebefolkning inte långt från Sundsvall.

Jag gillar verkligen Thomas Svenssons idé att använda sig av ett tidningsklipp från 1906 som grund för sin roman. Tidningsartikeln beskriver ett vådligt mord och lite av bakgrunden till dådet, men givetvis saknas där all information om hur livet sett ut för mördaren. Det är den bakgrunden som författaren i fiktiv form berättar.

Boken inleds och avslutas med händelser 1905, men däremellan får vi del av en historia som utspelar sig på 1860- och 1880-talen. Thomas Svensson skildrar inte bara de enskilda karaktärernas liv utan ger samtidigt en bild av ett fattig-Sverige där rasismen är starkt utvecklad. Den samiska befolkningen förtrycks och måste sitta längst bak i kyrkbänkarna.

Romanens huvudperson är samekvinnan Suni eller Maria som hon helst vill bli kallad och hennes märkliga förhållande till pojken Erik. Erik är en rent ut sagt förfärlig människa redan som barn. Det är svårt att finna något försonande drag hos honom. Jag kan ibland känna att jag irriterar mig på Suni. Hon tänker i många situationer att hon ska säga ifrån, men orden kommer aldrig över hennes läppar. Måste hon vara en sån mespropp? kommer jag på mig själv att tänka. Lite mer jävlar anamma hos Suni hade inte skadat.

Blodgärning är en intressant debutroman just därför att författaren har skapat en historia av en verklig händelse, samtidigt som han ger läsaren en bild av samhällsförhållanden som inte ligger mer än halvtannat sekel bort. Dock kan jag tycka att vissa passager blir lite långrandiga och att lite bättre korrekturläsning inte hade skadat. Men jag är ändå nyfiken på vad Thomas Svenssons nästa roman ska handla om.

Till sist vill jag gärna ge beröm för den fina omslagsbilden. Om jag förstår saken rätt är bilden tagen av författarens hustru Ulrika.

Betyg 3