Sverigevänner Arash Sanari Volante 2020

Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn

När Arashs pappa Jamshid förbereder sin flytt från Tjörn vill han att sonen ska komma hem och gå igenom sina saker på vinden. Sida vid sida ligger faderns och sonens dagböcker och Arash börjar läsa. En sak slår sonen vid läsningen att hans skrivande börjar i botten, men för pappan är det tvärtom, han har stora förhoppningar på livet i Sverige. Faderns förhoppningar grusas, medan sonen blir mer och mer svensk. Det blir grunden till denna berättelse.

När familjen på 80-talet kommer till Sverige från Iran är Arash fem år, de anländer först till ett asylboende i Laxå. När Arash börjar förskolan blir det i en grupp med bara Iranier. Familjen förstår att det inte är bra för språkutvecklingen att bara umgås med Iranier, så de försöker få sonen flyttad till en svensk klass, utan resultat. Man tycker helt enkelt inte att det är bra att blanda svenska barn med de Iranska ifall de bär på krigstrauman och kan vara farliga. Fadern som är mycket bestämd med att de ska bli svenska flyttar nu med familjen till Tjörn, för där finns bara en grundskola.

Trots det seriösa ämnet så är det här en lättsam och lättläst bok, framför allt är den skriven med mycket kärlek. Kärlek till en far som gör allt i sin makt för att familjen och då främst barnen ska bli svenska. Den som lyckas minst är pappan själv, men säger till sin son så här efteråt att det var värt det, man gör allt för sina barn. Arash finner sig rätt bra i den mindre skolan på Tjörn, svårare blir det senare på gymnasiet på fastlandet. Han beskriver vad han kallar ”de låga förväntningarnas rasism”, den är välmenande men det skapar en offermentalitet. Författaren visar på att vi har många vaga regler i Sverige som inte sägs rakt ut, utan de bara finns där och det kan vara svårt för utlandsfödda att veta och det blir krockar.

Kan tänka mig att det på 80-talet inte var så vanligt med invandring, man var antagligen lite rädd, men barn är nog mer öppna att släppa in och jag tror att det var räddningen för Arash att han fick gå i en mindre skola. Det verkar i alla fall som om det gått bra för de Iranska barnen, många av dem är högt utbildade och det har sin förklaring från deras hemland, för blir det revolution så ska man ha ett yrke som behövs.

En rolig nyhet är att denna historia verkar bli film, det är Filip och Fredriks produktionsbolag som köpt rättigheterna och Fredrik Wikingsson ska verka som exekutiv producent. Kan det bli annat än bra då.

Betyg 3