I kullen där älvorna bor rustar man till fest. Mängder av troll och annat oknytt är bjudna. Älvornas kung ska gifta bort en av sina döttrar med det norska trollet från Dovrefjäll. Var och en av kungens sju döttrar visar upp vad de kan. Men det är den sjunde dottern som trollet slutligen fastnar för. Hon kan berätta mängder med sagor, något som egentligen också den här sagans upphovsman kan. Men här hamnar hans berättarkonst i skuggan av storheter som Elddonet, Dummerjöns och Vad far gör är alltid det rätta. Det blir här mest en massa diskuterande de medverkande emellan om vem som ska med och vad som ska bjudas på. Och sådant tråkar ut mig.