Klara är en AV - en artificiell vän - och tillsammans med andra AV-er väntar hon i butiken på att någon ska köpa henne. Klara är oerhört observant och läraktig, hon studerar beteendet både hos de kunder som kommer in och hos folk ute på gatan. Klaras uppgift som AV är att vara barnvakt, kompis och hjälpreda till någon tonåring, och hon hoppas att flickan Josie och hennes mamma ska komma tillbaka och hämta henne. Men det visar sig att Klara avkrävs ett större ansvar och svårare uppgifter än vad hon trott. Lyckligtvis har hon en mäktig vän...

Jag är en kräsen läsare och jag och min goda vän Annelie brukar beklaga oss för varann om hur svårt det är att hitta bra böcker. Men så en dag står stjärnorna rätt, polletten faller ner och man hittar den där pärlan man söker varje gång man går in genom dörrarna till biblioteket. Som Klara och solen. en fantastisk bok, en framtidsskildring som trots den mörka fonden är varm, hoppfull och bitterljuv. Det hårda och uppdelade samhället står i tydlig kontrast till Klaras naiva tro att allt går att lösa. Ishiguro faller inte i fällan att dela upp människor i onda och goda, Karaktärerna är osäkra, tanklösa och självupptagna men inte elaka eller dömande. Berättelsen vajar fram och tillbaka, som vinden genom gräset utanför huset där Klara bor med familjen. Oförutsägbart, med tvära svängar och lösa trådar, där påminner författaren om landsmannen Murakami. Låt er inte avskräckas av SF-temat, det handlar om människor, miljö och relationer, inte teknik och utomjordingar. Konflikten mellan AI och människa är given, men med en lite annan vinkling.
En av de väldigt få böcker som får en femma av mig!

Betyg 5