Ryska dockor av Martha Hall Kelly är en fristående uppföljare till Skönhetens väg. Det som är lite speciellt är att uppföljaren utspelar sig tidigare än den första boken. I Skönhetens väg får vi bland annat följa Caroline Ferriday, som ägnade en stor del av sitt liv åt att först hjälpa föräldralösa barn i Frankrike, och efter kriget hjälpa "kaninerna" från koncentrationslägret Ravensbrück, det enda lägret som bara hade kvinnliga fångar.

I den här boken är Caroline ett barn och istället är hennes mor, Eliza Woolsey Mitchell en av huvudpersonerna. Vi följer tre kvinnor, Eliza, hennes ryska väninna Sofija och den fattiga flickan Varinka. Sofija och hennes familj tillhör offren under den ryska revolutionen. Hon lyckas rymma, men familjen mördas brutalt. De var släkt med det ryska kejsarhuset, vilket inte var hälsosamt vid den här tiden. Samtidigt har hennes son kidnappats och Sofija gör allt för att hitta honom.

Boken är gjord så att de tre kvinnorna turas om att berätta historien. Det är alltid ett intressant berättargrepp. Flera berättarröster åtskilda från varandra, men givetvis knyts berättelserna ihop mot slutet.

Ryska dockor är på många sätt en utmärkt roman som levandegör en del av historien genom att utgå från enskilda personers öden. En riktigt bra och gripande berättelse.

På minussidan kan läggas att vissa saker är svåra att tro på. Den ryska kejsarfamiljen sitter i husarrest i palatset i Sankt Petersburg. Ändå lyckas Sofija hitta en väg in till kejsarinnan och storfurstinnorna som vakterna tydligen inte känner till. Och när flera av personerna befinner sig i Paris för att leta efter vissa personer som de inte har en aning om var de befinner sig, så stöter de ihop med varandra på gatan. Men Paris var en stor stad även under första världskriget och det måste vara en omöjlig uppgift att på måfå söka en person och finna honom eller henne.

Men om man struntar i dessa delar som författaren försökt göra sannolika för att kunna föra historien framåt, så är det fortfarande en mycket bra roman.

Betyg 4