Sofia, född 1984, berättar om sina år som anorektiker och självskadare. Om livet att slungas ut och in från olika psykiatriska avdelningar. Hur det är att flyttas från barn- till vuxenpsyk när du bara är 16 år gammal. Om man egentligen vågar vara med i teatergruppen, hur man ska motstå rakbladens frestele, hur det känns när små barn tittar och pekar när man har en sond i näsan och hur de små mintkakorna från vännerna lyser upp dagen.
Sofia har ett ungt och vackert språk, som flyter genom hela boken. Hon beskriver så väl det hon, jag och många andra har som vardag. Trots det tunga ämnet lyckas hon hålla mej vid mod hela boken igenom, hon får mej att tro att det finns ett liv!
Jag har läst boken tre gånger sen jag fick den i min hand i somras, och den blir bara bättre och bättre. En bok för alla som på något vis kommer i kontakt med unga tjejer och killar, för tyvärr är dagens verkligehet inte bättre än att det här måendet och det här beteendet finns i alla 'vanliga' högstadie- och gymnasieklasser.
Trots att jag mådde mycket dåligt själv när jag läste 'Zebraflickan' första gången, kunde jag ändå läsa den med glöd och tro på det goda. Sofias vilja genomsyrar allt!

Betyg 5

Jag känner Sofia och hon har alltid varit duktig på allt. Blev inte förvånad när hennes självbiografi visade sig vara riktigt bra

Betyg 5

Underbar! Jag grät hela boken igenom, och ändå fanns där så mycket hopp.

Betyg 5