Alice lämnar bokens namnlöse jag och hans värld rasar. Han irrar runt på gatorna, pratar med vänner och bekanta, söker förståelse och förklaring men ingen når fram till honom. Fast relationen inte varit bra och han anat uppbrottet kan han inte släppa henne. Inte blir det bättre av att hon varit otrogen och nu är gravid med en annan mans barn. Han flyttar hem till sina föräldrar, som fullt förståeligt är oroliga för honom, och råkar i konflikt med sin älskade syster. Trots att han är smärtsamt medveten om att han skriker rakt ut i intet låtsas han att någon lyssnar, att han har någon med sig på vägen.

Gäsp vilken tråkig bok, lika obegriplig som långrandig. Läsaren vill tycka synd om den så brutalt svikna mannen men då man inte förstår honom är det inte lätt. Och varför varför är manliga författare så skoningslösa mot sina alter egon? Allt är hans fel, även om kvinnan beter sig som ett svin. Inget hopp, ingen förståelse och faktiskt ingen sympati. Kvinnor som lämnas, krossas och sänks till botten reser sig alltid på något sätt, män sjunker bara djupare ner i självförakt och misär.
Detta är David Wibergs första vuxenbok, han har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och är också dramatiker och skådespelare. Kanske borde han hållit sig till det...

Betyg 1