En del författare berättar för mycket, andra för lite och Beate Grimsrud berättar egentligen ingenting. Den här boken är inte färdig känns det som. Jag kan inte heller bestämma mig för om jag tror hon tar sina litterära grepp medvetet eller inte. En del kanske, men inte alla. Det är rörigt detta. Ostrukturerat, men det är nog avsiktligt.
Det är flummande, dröm eller verklighet, vem vet? Antydningar om både pedofili och våldtäkt, inte mer. Jag vill veta vad som händer i en bok! Grimsrud svävar bara över.
Tonen förändras, från en treårings synvinkel i början till en tonårings i slutet. Lättläst också, annars hade jag aldrig läst ut den.