Margaret Thatcher Kenneth Harris Timbro 1989 i översättning av Britt Arenander

Har med stort intresse följt ”The Crown” och som vanligt blir jag intresserad av att veta mer, då mycket om karaktärerna i serien, nu kom turen till Margaret Thatcher. Som på beställning hade min käre son ett exemplar i sin bokhylla.

Margaret Thatcher, kvinnan som väckte och fortfarande väcker många känslor, älskad och hatad. Hon var 1987 den första premiärministern i Storbritannien att vinna tre val i rad . Kenneth Harris porträtterar i denna biografi Thatcher på ett personligt och ett politiskt plan. Margaret växte upp i ett lägre medelklasshem, hon såg upp till sin far. I sin uppväxt fick hon lära sig att vara behärskad, inte beklaga sig och vara tacksam över varje glädjeämne, inte grotta ner sig i misslyckanden utan fortsätta sitt arbete. Att inte vara rädd för att vara annorlunda, inte följa massan, med andra ord, tänka själv. Det kan man nog säga att hon gjorde, trodde hon på någonting så var det svårt att bromsa henne. Hon genomförde många obekväma beslut, tog sig fram i en manlig värld och var antagligen inte lätt att arbeta med. Margaret hade stora krav på sig själv och jag tänker då att man då också har stora krav på andra och kanske inte riktigt förstår att alla inte är utrustade med samma styrka. Harris tar upp det politiska spelet och då förspelet till att Thatcher kom till makten och det gör att man får en helhets bild.

Harris skriver, ”Två regeringar höjer sig över alla de andra i Storbritanniens historia sedan andra världskrigets slut, Attles, mellan 1945-1951 och Thatchers, från och med 1979. De skiljer sig från de andra genom att de båda kom till makten genom att utlova positiva, kontroversiella och övergripande program som inte bara var avsedda att förvalta utan också att förändra samhället. Båda höll sina löften, bådas politik grundades på moral, på en känsla på vad som är rätt eller fel. Paradoxen i jämförelsen är kontrasten, mycket av vad den ene gjorde har den andre för avsikt att upphäva.”

Betyg 3