I den här boken berättar Berith om sin mamma Hannas liv. Hanna blev skickad till ett koncentrationsläger under andra världskriget när hon var bara åtta år och i boken visar Berith hur det har satt sina spår.
Detta är väl en viktig bok, som tar upp att även zigenarna hade det svårt under andra världskriget och inte bara judarna.
Men jag stör mig på Beriths attityd ibland. Det känns som att hon väldigt ofta antar, antar att vissa saker hände hennes mamma bara för att hon var zigenare. Och språket var inte heller särskilt bra.