En liten fransk pärla bland många från Sekwa förlag.
Noveller är verkligen inte min tekopp. Oftast finner jag noveller intetsägande och jag blir sällan berörd av dem. Men den här novellsamlingen av franska Claire Castillon älskar jag från första sidan.
Och novellerna är så korta. De flesta enbart fem-sex sidor långa, men så träffsäkra, cyniska, absurda, chockerande, råa, fyllda med svart humor och ett enastående språk som är ovanligt rappt.
De här nitton novellerna handlar om förhållandet mellan mor och dotter. Och det här är inga vanliga berättelser precis.
I den här novellsamlingen får jag som läsare möta mamman som slänger ut sin ena tvillingdotter på motorvägen eftersom hon enbart ville ha ett barn, den hypokondriska modern som självmedicinerar sin dotter mot eventuella sjukdomar, mamman som ligger med sin gravida dotters man, mamman som låter förstora brösten på sin minderåriga dotter för att hon ska se mer feminin ut, dottern som misshandlar sin mamma och gör henne till sin slav, dottern som skäms för sin svårt cancersjuka mammas tärande utseende, mamman som blir tonåring på nytt och blir sin tonårsdotters bästa väninna och många fler absurda berättelser.
De mest sorgliga och tunga av ämnen tas här upp, men Castillon svänger på orden och jag har inte tråkigt för en sekund. Naturligtvis håller inte alla noveller samma briljans, men jag finner ingenting tråkigt här.
Jag blev som sagt väldigt positivt överraskad och jag vill mer än gärna läsa fler böcker av henne!
Slutbetyg, en mycket stark 4:a! Kan varmt rekommenderas av mig!

Betyg 4