Det är inte alltid Sandemo lyckas kombinera kärlek med spänning - man sitter och längtar efter spänningen men istället blir det långa tankeresonemang om hur omogen tjejen är, och hur gammal mannen är, och hur man känner för den andre killen.
Samtidigt förtar det inte allt, utan den enkla spänningen lyckas ta över - och när kärleken är jobbig så är ändå gemenskapen mellan de tre huvudpersonerna välskildrad och trevlig.
Bra miljöer, skogen och det ödesdigra huset - däremot är tornet i titeln mer diffust.
Jag sätter en 3:a men det kunde lika gärna varit en stark 2:a.