Så himla bra och träffsäker, underhållande till sista bladet. Rekommenderas varmt!

Betyg 4

Ingrid och Jan har varit gifta i 25 år, sönerna är unga vuxna men bor fortfarande hemma. Läraren Ingrid är trött på det mesta och allt går på rutin. Jan däremot har blivit befordrad och inleder en relation med den 15 år yngre Hanne. Hon i sin tur hör den biologiska klockan och känner sig förbisprungen på familjefronten när vännerna gifter sig och får barn. Runt dessa tre kretsar Lykkes satiriska roman om en priviligierad medelålders medelklass och deras livsval. Som Jans mamma sa "du har för mycket. Du kan inte behålla allt och därför måste du välja. Det är inte komplicerat." Den devisen gäller för samtliga, men det ÄR komplicerat och frågan är om de väljer rätt...

OBS spoilervarning!.

Nej och åter nej är en ganska bra underhållningsroman som tack vare satiren kommer undan med alla schabloner. För visst har man sett dem förr, den framgångsrike mannen som lockar yngre kvinnor, den slitna hustrun som skött hemmet medan mannen jobbat övertid, de curlade barnen vars mesiga föräldrar inte vågar behandla dem som vuxna och den vilsna kvinnan som inte får till det med jämnåriga utan söker trygghet och familj hos en äldre man. Men det som stör mig är att hos kvinnliga författare utvecklas det alltid på samma sätt. Den bedragna kvinnan (som också varit otrogen men stannat hos maken) blir först krossad men reser sig, genomgår en helt osannolik metamorfos och förvandlas på några veckor från en ängslig, skuldtyngd och kontrollerande person till en fri själ som lever för dagen och reser Europa runt. Medan mannen flyttar ihop med sin stora kärlek men ångrar, krånglar och tvivlar, gjorde jag rätt, vill jag verkligen ha ett barn till vid min ålder? Så han återgår till att jobba övertid, har dåligt samvete och vågar inte säga ifrån när "barnen" är oförskämda mot den nya, medan hon i sin tur blir allt olyckligare och med rätta känner sig övergiven.

Visst, läsekretsen är till minst 90% kvinnor och konstellationen äldre man - ung kvinna är extremt provocerande för många kvinnor. Och kvinnor mår ofta bättre efter en skilsmässa medan männen mår sämre. Men ändå, det är SÅ stereotypt! Våga lite säger jag, kvinnor måste inte alltid strykas medhårs. De tål en hel del och behovet att "straffa" dessa män genom att göra dem olyckliga känns onödigt inställsamt. Eller kanske det baseras på egna upplevelser och önsketänkande...;-)

Nu gäller min kritik allmänt och inte specifikt Nina Lykke. För som sagt, boken är en satir, om än med svärta och klarsyn, och då gäller att ta ut svängarna. Ingrid är på intet sätt ett offer utan har minst halva skulden i att relationen sprack. Men som man känner jag mig lite övergiven i relationsskildringar, det blir lätt "om en man initierar separation är det hans fel, om en kvinna initierar separation är det fortfarande hans fel". Dessvärre är de ytterst få män som skriver relationsromaner inte bättre, ett exempel är Geir Gulliksen. Några undantag från regeln är Skilsmässan av Moa Herngren och Männen och flickorna av Joanna Trollope.

Men läs gärna boken, just detta med egen behovsuppfyllelse, att vilja äta kakan och ändå ha den kvar, det blir aldrig inaktuellt.

Betyg 3