KOKA BJÖRN Mikael Niemi 2017 Piratförlaget

I byn Kengis 1852 hittar prosten och hans trogne samepojke Jussi liket av en ung flicka nedsänkt i ett kärr. Länsman tror att det är en slagbjörn som är hennes dråpare, när det sprids ut löper hopen amok på jakt efter björnen, men prosten har en annan teori och fasar för att det ska hända igen.

Prosten är den kände Lars Lewi Læstadius, grundare av læstadianska väckelserörelsen och hans skugga den skygga samepojken Jussi som prosten hittat medtagen vid vägkanten. Jussi hade flytt från sin försupne och misshandlande mor, prosten ger honom ett hem och ett existensberättigande.

Niemi skriver på ett hypnotiskt vis ,utan att veta hur det går till så är jag som läsare fast.. Språket, stämningen är suggestiv. Vad är det jag läser? En blandning av deckare/historisk skröna? Så mycket vet jag att jag är fast och vill bara veta mer, det är spännande, äckligt, gripande, sorgligt och kärleksfullt. Mycket av behållningen är relationen mellan prosten och samepojken, dialogerna och tankarna. Man får inte alltid veta vad de tänkt och handlat, det smygs fram bit för bit. Slutet, som kanske gick lite fort och lämnar en del öppna dörrar.

I efterordet skriver Niemi, att han på Allhelgonahelgen 2017 går till kyrkogården i Pajala i avsikt att tända ljus på sina föräldrars grav. Efter det går han mot den äldre delen av kyrkogården och letar sig fram till graven där Lars Levi Læstadius med sin fru Brita Kajsa ligger, Niemi tar fram sin sista gravlykta och ställer den på deras gravhäll.

Betyg 4