Fristad Henrik P. Henrik P. Molin bokrecension

Fristad

Författare: Henrik P. Henrik P. Molin
Genre: Deckare
Ämnesord: mord, spänning, äventyr
ISBN: 9197487341

Köp boken på amazon.se (betald länk)
* Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.

Begagnade:

Rostock, 1992: Ett brutalt mord på en invandrare skiljer två vänner åt och Tysklands viktigaste högerextrema nätverk, Patrioterna, splittras. När vännerna möts några år senare inser de att den rådande dotcom-febern gör det möjligt för duktiga entreprenörer att uppfylla även de mörkaste av drömmar...

Stockholm, 1999: Aktiemäklaren Anders Mattson tvångsrekryteras av svenska SÄPO till en politiskt känslig underrättelseoperation. Snart finner han sig öga mot öga med en av Europas mest karismatiska miljardärer och ett ytterst dödligt dubbelspel inleds.

Fristad är en terroristthriller i internationell finansmiljö av författaren till försäljningssuccén Tyst Partner (över 20,000 exemplar sålda).

Utdrag ur boken:
En ensam röst bröt den mörka
oktobernattens tystnad. Nattvandraren, som
varit djupt försjunken i tankar, reagerade
omedelbart på ljudet och stannade upp.
Vinden som drog in från havet träffade
hans ansikte likt en iskall örfil, och han
längtade efter att komma in i värmen.

Rösten som kommit snett bakifrån ledde
dock till att en känsla av hat började
sprida sig i hans kropp, och han insåg att
han skulle bli kvar i kylan ytterligare en
stund.

“Du har en cigarett,
kompis?” upprepade rösten, den här
gången litet högre.

Mehlsack, som nattvandraren hette, vände
sig sakta om och bekräftade för sig själv
att han hört rätt.

Orden som uttalats på kraftigt bruten
tyska hade mycket riktigt kommit från en
svarthårig man. Han satt på huk mot en
tegelvägg fylld med grafitti och slagord
från de lokala gängen. I de här kvarteren
var ett polisiärt ingripande det sista man
behövde oroa sig för. Om polisens frånvaro
berodde på stadens skrala finanser eller
att hamnområdet var bland de farligare i
Rostock var svårt att säga. Förmodligen
var det en kombination av båda. Mehlsack såg sig omkring och
konstaterade att gränden var tom. I
fjärran hördes ett hundskall, litet
närmare motorljudet från en lastbil. Bara
en gatlykta erbjöd ljus, men mer än så
behövdes inte. Mörkret var ens vän i en
sådan här situation, tänkte Mehlsack och
närmade sig den ensamme mannen. Några
glasbitar knastrade under hans
stålhätteförsedda kängor när han gick.

“Vad sa du...kompis?”
frågade Mehlsack sakta, precis som om han
smakade på orden.

“Zigarette,” upprepade
mannen och förde pek- och långfingrar i
ett v-tecken till och från munnen för att
illustrera.

Den röksugne var full och luktade urin.
Han bar luggslitna kläder som en gång
kanske varit på modet i det land han kom
ifrån. Han var orakad och höll handen
framsträckt som en tiggares i förhoppning
om att hans önskan snart skulle besvaras.
Men Mehlsack hade aldrig fastnat för
tobak. Detta blev mer och mer uppenbart
för mannen vid väggen, och när han såg det
rakade huvudet och de hårt snörda kängorna
förstod han till slut faran i situationen.
Mannen reste sig mödosamt och tog fram något ur fickan på sin skinnjacka.
Knivbladet glänste till i gatlyktans sken.

“Hotar du mig med kniv nu?”
hånskrattade Mehlsack. “Jag trodde
du ville ha en cigarett.”

Han svepte snabbt undan mannens fötter
med sina kängor så att han ramlade ned på
den spruckna asfalten. Mirakulöst nog
undgick mannen att skära sig på
glasskärvorna som låg utspridda längs
väggen. Kniven var dock kvar i hans grepp,
och han gjorde ett misslyckat utfall mot
Mehlsacks smalben.

Mehlsack skrattade och sparkade
anfallarens handled. Kniven flög iväg och
landade en bit bort.

“Jag tror bestämt att du vill
skada mig,” sade han. “Ska du
inte försöka igen?”

Tiggaren tvekade ett slag och tittade
upp mot sin angripare. Han bar svarta,
slitna jeans och en matchande bomberjacka.
Ögonen utgjorde en stark kontrast mot hans
klädsel, och hade det inte varit för
kängorna och frisyren hade han gett ett
propert och intelligent intryck. Tiggaren
tittade mot kniven och sträckte sig efter
den. Innan han nådde vapnet hade dock en
spark träffat hans mage. Han flyttade sina händer dit kängan träffat medan han
kippade efter andan och drog upp knäna.
Fosterställningen skulle dock inte kunna
rädda honom.

“Svartskallejävel,” väste
Mehlsack och sparkade igen, den här gången
i tiggarens ansikte. “Sug på den här
du!”

Ett obehagligt krasande ljud hördes,
inte helt olikt det som hörs när en
träpinne bryts av. Men Mehlsack var van
och lät inte det krossade käkpartiet
påverka det koncentrerade sparkandet.

Medelbetyg: 4 (2 röster)

robcarl

2004-12-29 01:35

Tyckte denna bok (hm, böckerna faktiskt) var riktigt bra! Spännande och lite annorlunda. Inte sådär
torr och "styltig" som jag kan tycka att många svenska deckare/thrillers är.
Litet minus för att det faktiskt behövs två böcker, den andra boken heter "Domen"
och borde nog ha tryckts ihop med Fristad men det kanske blev för tjockt för
att ge ut på pocket. Hursomhelst är det nog det mest underhållande jag läst under
2004 och dessutom bra fart i språket oxå. Kul med nya fläktar som vågar skriva böcker med
bra action utan att det blir för mycket "amerikanskt" filmstuk över dem samtidigt som det finns djup.
Utdragen ur böckerna och baksidestexterna sammanfattar rätt ok vad de handlar om så
jag går inte in mer detaljerat på det. De här böckerna får en att tänka till också, ibland nästan
med otäck känsla för Molin har nog hittat en hel del poänger tex när det gäller terrorism och
rasism. Mycket läsvärt.

Betyg 5