Hennes första böcker var allt som oftast trevliga och småspännande små pusseldeckare som även idag är behagliga att läsa om. Det här är en av hennes sista böcker, och jag kan inte komma på något bra att säga. Krystad och orealistisk intrig som dessutom är extremt trist. Och vilken skillnad på persongalleri. I hennes tidigare böcker har de färgstarka personligheterna medverkat till att böckerna blivit underhållande, i den här boken däremot är jag helt ointresserad av karaktärerna. Inte ens Christer Vijk och Almi Grahn känns särskilt intressanta att följa.
Det här är inte en bok jag kan rekommendera,
Slutbetyg, en 1:a!