Det har skrivits och görs så än i denna dag, mängder av polisdeckare som efterliknar varandra så till den milda grad- att jag till slut inte vet vem det är som har skrivit vad och undrar om majoriteten av dessa "stjärnskott" till författare har medverkat på en och samma skrivkurs. Just denna genre är jag extremt trött på.
Den här debutdeckaren från Margot Franzén hör däremot till undantaget. Jag tycker det är en trivsam liten deckare där polisen har en betydligt mindre roll i dramat än vad som annars är brukligt för den här typen av böcker- istället är det den pensionerade småskolelärarinnan, Mona och de andra damerna i Antikrundan som agerar amatördetektiver. Ett flertal mord sker och någon tycks följa efter Mona...
Jag tyckte det var ett bra driv i berättelsen, den stannade aldrig av och blev långtråkig och dessutom var det ett bra persongalleri. Själva deckarintrigen tappar en aning på slutet som dessutom sker lite väl abrupt för mig. Och jag tycker inte heller om att jag tidigt i berättelsen får veta mördarens kön. Bortsett från det så är jag positivt överraskad och ser fram emot att få läsa fler böcker av Margot i framtiden.
I en bra uppläsning av Maria Lyckow!
Slutbetyg, en stark 3:a!

Betyg 3