England 1980. Den medelålders akademikern Graham lever i ett olyckligt äktenskap där han varje dag hunsas av sin fru Barbara. Så träffar han den sju år yngre Ann och blir förälskad, deras kärlek gör att han orkar ta steget att lämna sitt destruktiva förhållande. Ann var tidigare en medioker skådespelerska men har sadlat om och är nu inköpschef på en stor klädkedja. De gifter sig och Graham har aldrig varit lyckligare. Men så ser han en av Anns filmer, en vanlig spelfilm, och blir omotiverat svartsjuk på hennes motspelare. Han börjar fråga ut Ann om hennes förflutna och hon svarar ärligt. Hon är en modern kvinna, uppvuxen under det frigjorda 60-talet och ser inget konstigt med att hon haft ett antal sexpartners innan äktenskapet med Graham. Det gör egentligen inte Graham heller, ändå blir han fixerad vid hennes förflutna. I hemlighet ser han alla hennes filmer, söker uppgifter om männen i filmerna och frågar ut Ann. Hans svartsjuka förgiftar relationen och de han söker stöd hos förmår inte hjälpa, snarare tvärtom...
En intressant och välskriven bok om omotiverad svartsjuka, om hur destruktiva tvångstankar uppstår och utvecklas utom kontroll. Men det är något som skaver, jag tycker att författaren tar ut svängarna för mycket och det leder till bristande trovärdighet. Visserligen hör man ibland talas om osäkra män som inte klarar av sin kvinnas förflutna, men passar Graham verkligen i den kategorin? Han är trots allt 40+, intelligent och välutbildad. Skulle han, som antyds vara sexuellt hämmad, berätta intima detaljer om sitt äktenskap för sin bästa vän Jack? Är det trovärdigt att drömma detaljerat om hur Anns älskare hånar honom och sedan kunna recitera långa dialoger från drömmen? Hur kommer det sig att dessa gamla B-filmer som hustrun medverkat i fortfarande går på biograferna?
Men som beskrivning om hur tvångstankar uppstår och utvecklas till en psykos är boken bättre. Graham lägger ihop två och två och får det till sex, alltid. Ingen förstår honom eller varför han plågar sig, varken Ann, Jack eller läsaren. De försöker hjälpa men når inte fram. Anns kärlek och enkla rättframhet har motsatt effekt och Jack verkar inte ta något på allvar. Jag som man förstår honom inte heller, kanske är det därför som jag är lite avvaktande till berättelsen. Det finns ett talesätt som lyder "ingen är helt ärlig när det gäller sex" och efter att ha läst boken vill jag tillägga "...och tur är väl det"