Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade. Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen. Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.
Utdrag ur boken:
"God morgon", svarar han med hes och sprucken röst, en sorglig rest av den stentorsstämma advokat Mogens Junckersen med omsorg utvecklade till ett skarpslipat vapen med vilket han en gång kunde skrämma livet ur domare, kollegor, klienter, hustru, barn samt ett slumpartat urval av stadens butiksbiträden och hantverkare. Också rent fysiskt hade han varit en imponerande karl, lång för sin generation, omkring 185 centimeter, med en matchvikt på dryga 110 kilo, bröstkorg som en bulldogg och käke som en serb. Nu hade kroppen reducerats till ett hölje av gulblek, rynkig hud, slarvigt hopvikt runt ben, inälvor och muskler som ett stycke julklappspapper som råkat hamna i händerna på en ung och grön varuhusexpedit. Juncker öppnar ett av köksskåpen, tar fram två muggar och ställer dem på köksbordet. Kaffebryggaren rosslar astmatiskt.